Det är vår nu. Termometern i bilen visade fjorton grader. Jag sitter på en träbänk i centrala Hässleholm, ser solstrålarna brytas i hårstråna som flimrar framför ögonen. Jag finns. Jag bara finns. Jag är stolt över att jag kan göra det, och jag är stolt över att jag kan bli stolt. Jag har upptäckt att det inte bara finns onda cirklar. Jag har hoppat rakt in i en god. Positiva händelser och tankar avlöser varandra som fallande dominobrickor i led. Det kan inte bara vara våren. Det här är för stort.