"A sense of timing is the mark of genius"

titelcitatet är hämtat från ett av konstverken på Wanås.



Idag spenderades tillsammans med Elin, Louise, lite konst, köttbullsmackor och en hel del sol. Otroligt lyckat.

i sömngångarens nonsensland

evighetsrepriser, ständigt på väg ingenstans

så länge vi båda minns

förändras ingenting

sommaren sjunger på sin sista vers, men jag har precis öppnat munnen

för jag vill inte ge mer utrymme åt alla dessa frusna ögonblick,

jag är redo för regnbågar och blinkande stjärnor.

du vet att jag väntar här, bara ett par ord iväg

(snälla säg dem?)

I'm gonna run run run run run (I can't handle the tension)

so it's not hard to fall, when you float like a cannonball

there's still a little bit of your taste in my mouth
there's still a little bit of you laced with my doubt
it's still a little hard to say, what's going on

cannonball - damien rice

skolavslutning

MPL08a, <3

foto taget av en tjej vars namn jag inte känner till.

Mingel, mat, megafon och diplom - jo det var en ganska fin avslutning. Lite väl utdragen, men ändå alldeles för kort. Jag var nog den enda som inte höll med Bella då hon höll tal och sa att "Det ska bli så jäkla skönt med sommarlov".
Det känns bara så fel... Jag har missat så mycket att jag inte vill acceptera att ett år faktiskt har passerat. Och.. Och, jag vet inte vad jag ska skriva. Det mesta jag skriver är skit nuförtiden. Fast jag börjar bli bättre. Lite grann, sakta men säkert. Eller förresten, inte säkert. Men sakta. (För sakta.)

.

jag tycker om dig.

och så gick hissen ner,ner,ner igen

att vända sig själv ryggen

som att försöka balansera på en slak jävla lina

det kvittar hur mycket solsken ni ger mig

i mitten av ett ingenting

vänskap i vårsol

I söndags drog Elin ut mig på en liten fotorunda. Det var oerhört mysigt. Jag önskar att jag hade tid för sådant oftare, tid för oss oftare.

the city folks never know where the action is; they just can't keep quiet long enough

tillsammans, bildar vi en solskenparad
det är så mycket vackrare än allt annat.

historien om när ingentinget blev ett någonting

brutna andetag, kalla fingrar mot min hals

du står kvar, men du lyssnar inte alls

i varma toner blir det hårda mjukt

när världen byter färg

... säg visst blir den vackrare då?

modell: systeryster

foto: jag

redigering: obefintlig

om trettiotvå minuter cyklar jag hemifrån

jag måste erkänna att jag är lite nervös...

vägen är aldrig rak

take me as I am.

colors fade away

i sure hope we won't.

---

(man blir lite ledsen i ögat när man ser hur färglösa bilderna blir här..)