En ensam gatlyktas ljus speglade sig i fönsterrutorna. Det var kväll, och himlen var mörk. Inte för att det var sent, nej bakom molnen lyste den skymningsblå.

Vi satt och pratade. Om texter, om ord, om saker vi funderat på. Om människor. Hur konstiga, roliga och speciella de kan vara. Hur snabbt vi dömer dem.

Efter ett tag smög kylan sig på, och fukten från bänken vi satt på trängde igenom byxorna.

Vi gick in.