23 November

Sara: Vet du vad A sa innan?
Anna: Nej?
Sara: Att jag är som en syster för honom... :)
Anna: Som han vill se naken? D:

20 februari - två nyktra scouter och två alkisar

Ironi när den är som bäst!
I väntsalen på Älmhults station sitter fyra människor; två Annor med varsin stor ryggsäck och två småtjocka, medelålders män. Vid männens fötter står ett par plastkassar fyllda med mat och glasflaskor. De fyra människorna småskämtar lite och samtalar stundom med varandra allihop, stundom endast med den person de sitter bredvid. Männen är gladlynta och spralliga och även den dummaste kan se att de är påverkade, men trots allt är de hövliga och trevliga.
      Plötsligt tar den ena mannen upp en glasflaska med klarrött innehåll ur en av plastkassarna och häller i sig några klunkar. Sedan möter han Anna 1's blick och frågar om hon vill smaka? Hon avböjer med ett bestämt nej tack. Mannen skrockar lite för sig själv och mumlar att jo, så länge du säger tack är det väl lugnt.
      Anna 2 skrynklar ihop hela ansiktet för att inte brista ut i bubbelskratt. Hon visste ju till skillnad från mannen att Anna 1 var scout i nykterhetsrörelsens scoutförbund med allt vad det innebär och att röd vätska erbjuden från en främling inte riktigt var ett intressant erbjudande. Hon grimaserade, tittade ner i golvet och pillade på sin mobil, allt för att inte skrika ut sitt skratt - men kunde inte för allt i världen låta bli att se ironin i att två alkisar öppet erbjöd nyktra scouter att dela deras hjärtevärmande röda vätska. Och att den var något långtlångt ifrån den t-röd de här Annorna var vana vid.

17 Januari

Hugo till Marcus: Vad har du fått av min mamma?
Marcus berättar något om böcker som han köpt av Hugos mamma och blabla.
Lulu: Jasså, du har ett hemligt förhållande med Hugos mamma?
Hugo: Nej, det är bara en affär.

10 December

Pappa: Hur är det?
Anna: Bra faktiskt. Att spendera lite tid med vänner hjälper.
Pappa:  Det hjälper oftast mer än man tror.

29 Oktober

Tjej (som pratar i telefon) på tåget: Det var så skönt att han kom. För mig gick det inte lika bra...

28 Oktober

Hopp. Förväntan. Tro.

27 Oktober

Människor, människor. Jag tycker om er. Jag tycker om att ha er runt mig, jag tycker om att vara med er. Människor, människor, ni är allt.

26 Oktober

Jag gjorde som hon sa, jag gick in i mig själv. Jag knackade på dörren till mitt hjärta och bad om råd, men istället för att uppnå inre styrka kände jag bara melankoli. Ren melankoli.
Istället för att inse det som är bra med mitt liv blev jag påmind om allt som fattas. Alla bitar som ännu inte är utlagda på rätt plats.

Jag vet inte, jag fick en och en halv timme på mig. Vi alla fick en och en halv timme. Kanske efter tio minuter till, kanske efter en timme till, kanske efter tre, hade jag nått förbi stadiet av melankoli och fått känna på den där styrkan. Fått bita i det där saftiga äpplet.

Men nu hade jag bara en och en halv, och när den tog slut var allt jag hade ett par skitiga raggsockar och ett tungt sinne.

25 Oktober

Rektor Marcus: Vad ska ni spela ikväll?
Anna: Nej, vi ska inte vara med på lanet
Rektor Marcus: Hahah, så ni bara ligger här och chillar?

24 Oktober

Trasa och grönsåpa i svepande rörelser över taket. Kramp i arm, trötthet. Permanenta fläckar.
Och en glad Anna.
En Anna som puttat bort allt vad skolarbete heter för en dag, och istället ägnat sig åt.. städning. Städning av badrum och sovrum.  Och kanske även hann med, en liten smårensning i själen.

23 Oktober

Utmattad.
Jag låg på en blå matta och ville dö.
Jag måste sluta slarva med sömnen. Jag måste inse att jag inte kan styrketräna efter en nästintill sömnlös natt. Jag måste inse att ingen huvudvärk blir bättre av att man pressar sig hårdare. Jag måste inse att dygnet faktiskt bara har tjugofyra timmar. Jag måste inse att stress bara bryter ner mig.
Jag måste inse att det är mig själv jag förstör.

Jag låg på en blå matta och ville dö. Utmattad.
Dagen hade just börjat.

22 Oktober

Bubbelfnitter. "Reflektion". Apa till lärare, och en lärare till. Skratt i magen. Leende. Lycka.

21 Oktober

Moa, om sin döda (och antagligen ruttna) råtta; Jag tycker faktiskt mest synd om de där larverna som måste livnära sig på äckelkroppens inälvor när det finns Magnum Strawberry.

20 Oktober

Jag visste att värmen från mina ord skulle dunsta lika fort som den kommit, men vad skulle jag annars göra?
Hur skulle jag kunna slipa den vassa kanten rund utan mjuka ord?

Jag tror på dig min vän, jag tror.
Du måste tro på mig.

19 Oktober

Hade en bil kört förbi då, hade jag nog varit död nu. Jag var inte närvarande, såg inte vad som hände runtomkring mig.
Min blick var fäst på gruset ett par steg framför mig. Långsamt, långsamt rörde jag mig framåt.

18 Oktober

#1
Eva: Gapa större!
Elin F: Måste vi? Jag har så dålig andedräkt just nu...

#2
En knäpp i huvudet. En totalomvändning.
Varför reagerade jag så starkt på att hon inte såg mig? Det var ju inget viktigt det handlade om.. Det var ju inget jag blev upprörd över egentligen.
En knäpp i huvudet. En totalomvändning.
Melankoli, melankoli.
Jag hatar tungsinnighet.

17 Oktober


Ni känner mig bättre än vad jag själv gör. Att använda mina egna ord rakt i ansiktet på mig var det smartaste ni någonsin kunnat göra - tack. Nog fan ska jag klara av det.

16 Oktober

men
det här går nog
det här går nog till och med bra
jag kan faktiskt
herregud, jag kan faktiskt!
jisses vad underbart.

15 Oktober

Shit, vad vi verkligen en del av den där röran för ett år sen? Var vi också en del i den babblande massan en gång i tiden? Jag kan knappt tro det.
Tänk vad nya omgivningar förändrar en.

14 Oktober

Du känner inte människan än, döm inte hennes efter en dags avvisande beteende. Det kan vara pms, det kan ha hänt något allvarligt. Hon kan ha rätt i att vara undvikande och avvisande.
Anna för fan, döm inte henne. Blunda, och ge henne en chans till - allting kanske är bättre imorgon. Allting är säkert bättre imorgon.

(och nej, några ögonblick från igår 11-13 oktober kommer inte att dyka upp.)

Tidigare inlägg
RSS 2.0