ibland.

Ibland undrar jag vem jag varit om jag inte växt upp här. Om jag inte bott på landet, isolerad från alla andra. Hade jag klätt mig i jätteurringat och kortkort? Hade jag rökt, hade jag druckit? Hade jag varit glad? Hade jag börjat simma, hade jag sluppit mina axelproblem? Hade jag haft samma intressen?
Ibland ångrar jag de vägar jag valt. Ibland blir jag så jävla trött på att vara duktig flicka. Ibland har jag stark lust att bara sätta mig på ett tåg med okänd slutstation och bara åka. Ibland är jag bara så trött på allt. Trött på världen, alla jävla problem, på värme, på mina axlar, på mig. Alltid är jag mest trött på mig själv. På att jag är blyg och feg, tolkar alla signaler fel. På att jag har orimligt höga krav på allt jag gör, att jag inte får misslyckas.

Ibland är jag glad. Rätt så ofta är jag glad faktiskt. Den mesta tiden är jag glad, väldigt glad.
Ibland faller världen ner på mina axlar. Typ idag.
Ibland undrar jag vem jag är.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0