Djupa andetag.

(inskickad till en novelltävling. kommentera gärna och säg vad du tycker - me love kritik!)

 

 

Djupa andetag.

 

Hon springer i skogen, ensam i tystnaden. Ingen följer efter henne, ingen tänker på henne. Det enda som hörs är ekot från hennes steg och hennes allt tyngre, flåsande andetag.

Flickan springer. Iväg. Bort, bort, bort. Ingen vet ifrån vad, inte ens hon själv. Hennes huvud är tomt på tankar. Allt som existerar för stunden är hennes andetag, hennes steg och skogen. Den stora mörka granskogen.

Hon andas in den friska doften av barr och förlänger stegen lite grann. Känner hur syret omedelbart rusar ner i musklerna och ger henne ny kraft.

Flickan springer, för allt vad hon är värd.

 

Så kommer en stund då hennes ben inte längre orkar bära. Hon faller ihop, rasar ner på marken. Sakta sluter hon sina ögon och drar sedan upp benen mot bröstet. Hon ligger kvar så, i fosterställning, på den fuktiga marken. Andas in häftigt, kippandes efter luft. Andas ut lugnt, långsamt. Hon känner hur bröstkorgen höjer och sänker sig utan att hon behöver tänka på det. Hon har så mycket annat att tänka på… Nu när hon ligger still kommer det krypande tillbaks igen. Tankarna, livet. Hennes liv, så perfekt i andras ögon, men inga andra ögon än hennes egna kan se hur det verkligen är. Inga andra ögon kan se under ytan, tränga in under skalet.

Inga andra ögon kan nå fram till hennes krackelerade själ.

 

När man möter henne, och ser hennes breda leende kan man inte tro något annat än att hon är lycklig. Om man sedan dessutom får se hennes stora klunga av vänner, hennes betyg, den allmänna välfärd hon lever i, blir man fullkomligt övertygad. Det är först när man börjar prata med henne som man märker att.. hon inte riktigt är där. Hon dröjer lite med svaren, som om de inte är värda att ägna tid åt, och hennes blick är fäst någonstans bakom en. Aldrig ögonkontakt. Aldrig någonsin.

Att överhuvudtaget få kontakt, äkta kontakt, med henne är i princip omöjligt. Hon sitter i djupa funderingar någonstans långt, långt bort, där man inte har tillträde. Där ingen mer än hon har tillträde.

 

Hon flyr undan världen, omvärlden, in i sin egen tankevärld. Där finns inga våldtäktsmän eller hedersmord. Inte heller cancer och fattigdom. Där finns inga lyckliga slut, inte heller någon början. Allt som finns är ord. Sammanfogade bokstäver. I sin egen lilla värld pusslar hon samman långa romaner som ingen får läsa. I hennes tankevärld handlar det bara om att existera. Inte leva, inte älska, inte hata. Bara vara. Existera, andas.

 

Hon andas stillsamt nu, där hon ligger i mossan. Hennes bröstkorg höjer och sänker sig med jämna mellanrum. Hon är lugn. Atmosfären i skogen fyller hela henne med lugn, med ro. Tystnaden ochden friska doften från granarna är allt som behövs, och allt hon vill ha. Kärlek är överskattat, världen för stor, och människan, alldeles för dum för sitt eget bästa. Mycket dummare än sina egna uppfinningar.

Tanken får hennes huvud att gå på högvarv igen, lugnet är som bortblåst. Hon reser sig häftigt upp. Tar ett stapplande steg, sedan ett till. Snart är hon uppe i samma höga fart som hon höll tidigare. Mjölksyra letar sig fram i hennes ben, hon orkar knappt lyfta dem, men på ren viljestyrka kämpar hon vidare, tvingar sig framåt. Ett steg i taget.

 

Flickan springer igen. Iväg. Bort, bort, bort. Hon flyr ifrån skogen, världen. Men kanske allra mest - ifrån sig själv.

 


Kommentarer
Postat av: Anonym

det är som att det handlar om mig.

2008-07-30 @ 12:32:27
Postat av: Carro

Fy vad otäckt, det är som om du har beskrivit mig! Hur många gånger har man inte sprungit så?! Tack, för att du skriver, du beskriver saker vi dödliga inte kan, som det känns så bra och samtidigt så obehagligt att läsa ;-)

2008-08-31 @ 21:57:48
URL: http://carrolalingh@bloggspace.se
Postat av: knäppa tjejen med kvasthår.

nu får du ta å lägga av med det här! jag sugs in i allt du skriver, och jag skulle ha sovit för en timme sen! :)

2008-09-03 @ 01:44:32
URL: http://lovehunter.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0