Det tryckte och rev och slet från alla håll. Ljud överallt runtomkring. Jag vill lägga mig ner. Jag ville vila, jag ville andas. Blunda. Bara stänga ner, logga ut.

Jag trodde verkligen att mitt huvud skulle sprängas. Explodera.

Men jag har förpliktelser. Jag har alldeles för många förpliktelser.

Och Ingrid förstod inte hur allvarligt jag menade med världens huvudvärk. Eller så struntade hon rent ut sagt i det. Ibland verkar det som om det enda hon tycker är viktigt är det hon själv säger.

Drar med mig Sara hem en kvart för tidigt. Kör sämre än jag någonsin gjort.

Kommer hem.

– Trött?

– Nej, jag har så djävulskt ont i huvudet.

Gråtattack.

Det är synd att värktabletter aldrig fungerar.

Onsdagar är den bästa dagen på veckan - och den hemskaste.

Tack och lov för lektionsfria torsdagar.

I alla fall de där som man inte har tenta på.

Helvetestorsdag.