Det gick ganska bra,

tror jag.

Tabletten hjälpte, eller så inbillade jag mig.

Eller så funkade det precis som på simtävlingar - där axelontet alltid släppte precis när jag dök i.

Huvudvärken störde mig i alla fall inte särskilt mycket under provet, så länge jag hade lugn musik på.

Och lugn musik spelade jag. Först Coldplay och sedan James Blunt.

Jag blev färdig så att jag precis hann springa ner till stationen och hoppa på 11.42-tåget mot Hässleholm. Timing. Känns bra med lite tur då och då i livet.

Efter en cirka tre kilometers lång promenad (istället för kanske.. 600 meter, tack vare mamma) hittade jag tillslut fram till Jacobskolan - för att direkt skämma ut mig inför några tvåor när jag letade efter gymnasiekortmannen. Tack vare mamma igen.

Men jag fick mitt kort utbytt och jag tog den korta vägen tillbaks till stationen.

Jag missade bussen hem med ca. två minuter.

Ringde pappa för att höra om han har tagit ut sin lunch än, vilket han inte hade. Vandrade bort till Coop. Pappa får den briljanta idén att vi kan äta lite kinamat. Så vi tar brumbrummaskinen in till stan igen och äter fullkomligt utsökt buffé. Det behövdes. Gud vad det behövdes med lite tid att vila benen och bara vara.

Jag missar bussen igen, med en fem minuter och pappa skjutsar mig hem.

Helt underbart.

Och fram tills för en timme sen hade jag hela huset för mig själv.

Det var faktiskt, obeskrivligt skönt.