26 Oktober

Jag gjorde som hon sa, jag gick in i mig själv. Jag knackade på dörren till mitt hjärta och bad om råd, men istället för att uppnå inre styrka kände jag bara melankoli. Ren melankoli.
Istället för att inse det som är bra med mitt liv blev jag påmind om allt som fattas. Alla bitar som ännu inte är utlagda på rätt plats.

Jag vet inte, jag fick en och en halv timme på mig. Vi alla fick en och en halv timme. Kanske efter tio minuter till, kanske efter en timme till, kanske efter tre, hade jag nått förbi stadiet av melankoli och fått känna på den där styrkan. Fått bita i det där saftiga äpplet.

Men nu hade jag bara en och en halv, och när den tog slut var allt jag hade ett par skitiga raggsockar och ett tungt sinne.

Kommentarer
Postat av: Elin af Häglinge

Min vän, varför sa du inget?! Det hade bara varit att dra undan mig! Jag finns ju här! :D <33

2008-10-27 @ 17:54:57

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0