det är inte det att jag inte vill hjälpa, för det vill jag

det känns bra att kunna göra livet lite lättare för någon annan.

jag har absolut inget emot att svara på några frågor, eller förklara ett par sammanhang

och det är klart att jag bryr mig om hur ni mår och det är klart att jag gör det som behövs för att ni ska må bättre

men

när alla vill bli hjälpta (och det vill ni hela tiden)

när alla har frågor (och det har ni hela tiden)

när alla kräver empati (och det gör ni hela tiden)

och när ingen förstår

att de inte är de enda

som använder mig som personlig hjälpreda

då,

då blir det för mycket. (men det ser ni inte)

jag orkar inte vara den som sköter allt åt alla och håller koll på allt åt alla

faktum är att jag inte orkar någonting längre. faktum är att jag har gått sönder.

- men ni verkar ha missat det,

för ni tycker visst fortfarande, att det är jag som ska hjälpa

att det är jag som ska laga.