Det var tre månader sedan igår. Det har gått ett kvartal.
Den värsta dagen i mitt liv är något som numera endast ses genom backspegeln,
jag hoppas jag kan låta det förbli så.

Det var tre månader sedan igår.
Förra gången kalendern visade siffran 15 grät jag mig igenom natten,
fylld av ångest, oförmögen att se en utväg.
Ensam.
Igår spenderade jag med två av mina finaste vänner
vi dansade, vi sjöng och vi irrade genom en vibrerande stad
jag kunde inte ha mått bättre.

Dagar då jag är på topp kommer med allt tätare mellanrum nu, men som vilda sa
"Efter varje äventyr, är det precis som om kraften försvinner."
dagen efter är dagen efter,
ett helvete.

Fast idag fick jag leva i ett undantag. Det blev inget helvete,
det blev bara en ganska dålig dag, vilket med mina mått mätt numera är en ganska bra dag.
Jag hoppas att det fortsätter på den vägen.
Jag hoppas att den dagen jag kan skriva "Det var fyra månader sedan igår", känns det här så avlägset,
att orden inte har någon betydelse.