om en stor konstnär med litenhetsvansinne
himlen formaterar om sig där ovanför
som ett kalejdoskop i slow motion
ständigt i rörelse, ständigt en pånyttfödelse
lägg de bångstyriga orden under trottoaren
bakom gallret till kloakerna hittar ingen dem
släng din vanvårdade kylskåpspoesi i vattnet
låt den strila ner som regn
för att aldrig mer komma upp igen
om någon ser dig,
och undrar varför du fogar samman meningar utan mening
säg att världen är som ett kalejdoskop,
att man inte kan ser någon mening förrän allt är i exakt rätt position
att man inte ser förrän man gett upp sökandet,
då alla bitar fallit på plats
på en tvättlina i din trädgård hänger nymålade pappersark
med vatten, pigment och lite trasigt penselborst förvandlade du dem till ett potpurri av färger
överflödig vätska ställer sig i kö längs nederkanten
och bruna droppar lämnar konstverket en efter en
många gånger har du tänkt att du också bara vill hoppa av, lämna tåget innan det kommer fram
men sedan slagit av den hemska tanken att du i så fall skulle missa resan
målet, slutdestinationen, bryr du dig inte det minsta om
men resan,
vägen dit
vill du inte missa för allt i världen
lägg de bångstyriga orden under trottoaren
någon kommer att finna dem, och se det vackra i det fula
när bitarna fallit på plats
när sökandet efter perfektion upphört
och när du,
inte längre gömmer dig.
Kommentarer
Postat av: vildatilda
det är så otroligt vackert. jag är hänförd, stum av beundran - och ett mysigt morgonlugn. det är så bra. fantastiskt.
<3
Trackback
