plomberade hjärtklaffar
brustna ögonfransar, i frysen vi glömde frosta av
kylan expanderar och tomheten tar oss i besittning
det enda som inte är förgängligt är förfallet
tidiga svarta kvällar och tidstypiska leenden
ganska lite förståelse och,
vi glömde vad meningen var
i allt melankolifåneri störtar papperssvalor mot marken
asfaltsfjärilar stampas sönder av stålhättade kängor, tillintetgörs i all välmening
ingen har tid för något vackert ändå
det enda som inte är förgängligt är förfallet
Kommentarer
Postat av: sandra
det här var fantastiskt vackert. du har ett sätt med ord som jag faller handlöst för. bloggbevakning nästa. om jag får.
Trackback
