visornas andan -

substitut

hon som trodde att det var för evigt

blev utbytt till slut

och regnbågen föll

med allt den hemlighöll

stjärnor blev till sten

kalla fötter sammanfogade med bleka ben

och allt han undanhöll

hur världen förföll

blänkte i återuppväckt månsken

surrogat

hon som litade blint på ett för alltid

tvingades till celibat

och dansen avstannade

tystnad blandat med missunnande

osynliga spikmattor under ömma tår

bortglömda faser från så kallat gyllene år

och allt han förbannade

skeppet han underbemannade

seglar nu iväg, mot sorgeår.

2009-02-26 @ 22:59:51 Tankar Permalink

Kommentarer

Postat av: Anonym

jag blir tokig, jag förstår inte hur du gör! du skriver så bra. <3

2009-02-27 @ 17:27:14
URL: http://aspekt.blogg.se/

Postat av: Elin

oj, jag glömde skriva namn, men det var iallafall jag, Elin, som skrev (:

2009-02-27 @ 17:29:54
URL: http://aspekt.blogg.se/

Postat av: moa

åh, fint! sorgeår är för övrigt ett väldigt vackert ord om man bortser från innebörden.

2009-02-27 @ 19:45:18
URL: http://petitantilope.blogg.se/

Postat av: Lilla Fröken

ja fem myror är nostalgi på hög nivå!

känslosam dikt. gillade det där om regnbågen som föll

2009-02-27 @ 20:44:49
URL: http://ellikaramelli.blogg.se/

Postat av: v.

jag trillar av min stol

du skriver ju så himla.. fantastiskt!

jag blir knasig :) <3

2009-03-01 @ 02:43:31

Trackback