hon är som heroin
hon tar med mig på en resa
vi håller lyckan i handen
skuttar över gröna ängar
och dricker juice med solen i ögonen
sedan drar hon mig i armen,
vill hem
hem till regn och gråhet
till bottenlösa hål
till sömnlösa nätter
Jag kan inte göra motstånd
mina läppar är förseglade
hon drar i min arm och jag följer efter
beroende av hennes doft
beroende av hennes närhet
beroende av henne
hon spatserar i min halspulsåder
Kommentarer
Postat av: v.
dina ord är heroin. ge mig mer.
Trackback
