Gnistrande vita kristaller blandas med rödljus. Det är kväll, och skymningen faller. Precis som den gamla tanten med käpp faller den. Halkar på en isfläck och boom. Kraschlandning. Fast till skillnad från när tanten trillade är det ingen mer än jag som märker att den faller. Att den rasar. De andra ser bara hur det mörknar lite. Hur den vita snön förvandlas till blå. Lila där de röda lamporna lyser. De andra ser inte hur vårt skyddande hölje snubblar, och faller pladask. Ramlar rakt ner på oss. De ser inte hur himlen hämtar andan och försöker resa sig, men sjunker med ett stön ihop igen. Krossad.