fler reflektioner... jag undrar hur bra det är egentligen
försöker skriva ett brev till natalie, där jag berättar precis allt
framgång, bakslag, förlorad tid
men minnet leker tafatt med mig,
på de viktigaste ställena gapar det tomt
undrar om det är någon sorts försvarsmekanism,
att inte riktigt kunna komma ihåg hur det var när allt var som värst..
eller om minnet bara sviker för att jag var så totalt borta
att jag helt enkelt inte kunde registrera saker
jag har skrivit om den femtonde maj i tre dagar nu,
det har blivit drygt tre a4 med text, men jag är så objektiv
att texten knappt går fram
- är det en försvarsmekanism?
att distansera, stänga ute
att hålla på avstånd?
(för det som inte syns, det finns inte, eller hur var det?)
jag trodde att jag brutit ner all förnekan
jag trodde att de senaste kraschlandningarna fick det sista att brista,
men uppenbarligen inte
jag är inte där än
jag tror att jag måste gå sönder lite till
innan jag är redo att låta mig lagas.
Kommentarer
Postat av: signe
wow kollade just igenom din blogg, fantastiskt!
Trackback
