ett ekorrhjul i gul plast
jag sitter kvar med lurarna i öronen
trots att musiken dog för flera minuter sedan
det stänger av världen lite,
men jag är inte så isolerad som jag vill vara
(hade någon erbjudit mig en raket till rymden just nu, hade jag tagit den)
jag vill flyta runt i tomhet och melankoli
eller nej, det vill jag inte - jag gör det
jag har bara inte viljestyrkan
eller kraften
orken
att ta mig ur det
(jag vill skrika)
(jag vill förbli tyst för alltid)
jag rullar runt
förbi, över, genom
rastlös
trots att
det enda jag vill
är att stanna.
(jag är fast i ett ekorrhjul
försöker jag förflytta mig börjar världen snurra
ökar jag takten,
faller jag.
står jag still,
är jag fångad i mitt gula plasthjul)
och jag skakar av gråt som inte vill frigöra sig från min kropp
och undrar varför inga vackra stunder
någonsin lämnar ett bestående intryck.
Kommentarer
Postat av: moa
absolut. det var en höjdare förra året så på't igen! : D
Postat av: v.
men du skriver så fint ändå. så bra ord.
Trackback
