karuselltider
jag är rädd
kvällen var så fin
men kroppen gick på högvarv och för varje skratt vreds maskinen upp ytterliggare ett snäpp
när jag skulle sova;
skakade, svettades, kunde inte slappna av, inte tänka
jag fungerade inte,
jag fungerar inte längre
outhärdligt
men jag tog på mig ett leende och låtsades som ingenting
Kommentarer
Postat av: Anonym
jag är rädd.
men ändå ler jag.
döljer rädslan djupt,
någonstans där den inte syns.
där trivs den inte, men jag vägrar släppa ut den.
för jag behöver skratta
utan att känna rädslan
springa ikapp mej
bakom varje hörn.
kram.
Trackback