skuggor i ögonen
en förnekan.
ett avvisande

signalsubstans
tog tåget i fel riktning
knäckebrödssmulor längs ryggraden
obehag
personifierat

tagit upp plats
byggt bo
trängt ut

ni vet det där fina som gör att asfalten glittrar, att snön känns varm och att regnet
glider nerför fönsterrutan som en lugnande omtanke
det där som lägger en arm runt midjan och trär en guldkant över varje horisont,
jag saknar det.
jag saknar det.