tinnitus i hjärtat

bussen luktar sågspån
grå gardiner och röda säten
ingen vill vara här egentligen

vägsträcken flimrar iväg framför mina ögon
grått vitt grått vitt
smutsvitt.
de målades dit för bara ett par dagar sedan,
men är redan slitna och sunkiga
allt är visst sunkigt nuförtiden
har man mot förmodan hittat något fint smutsar man ner det
porrtidningar längst in i nedersta byrålådan
skitsnack i en skokartong under sängen
tvivel i bokhyllan närmast dörren

vi kan visst inte låta bli att förstöra
ge oss ett legoslott och vi river ner det
ivriga att på egen hand bygga ett nytt, ett större och vackrare
fast allt blir bara dåliga kopior
förstört

ingen vill vara här egentligen

envisa pipsignaler från ett backande fordon
vi söker inte längre framgång
vi är helt besatta av att finna den enklaste vägen
raksträckan
kantad av smutsvita ränder

ingen vill vara här egentligen

jag sitter i en buss på väg mot det jag kallar hem
grått vitt grått vitt grått vitt
smutsvitt.

Kommentarer
Postat av: Främling

Det känns verkligen som om det är som du säger, människan kan inte längre skapa unika och vackra saker... Det känns som allt nuförtiden är billiga kopior av något som redan finns / funnits...



På något vis lyckas människor förstöra allt de håller av...

2009-10-02 @ 12:48:35
Postat av: Emilia

Anna, du är fantastisk på att skriva! <3

2012-02-16 @ 08:19:18

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0