detta ruinerade pussel

med sax och vassa tänder formade jag om bitarna så att de skulle passa där jag ville ha dem
med lim och tejp och en hel massa envishet svetsade jag samman dem, tillverkade en ny enhet.
fast sedan tog vinden den
himlen öppnade sig, och regnvattnet luckrade upp allt jag så omsorgsfullt plåstrat ihop, bröt sönder

återvändsgränd.
(kom aldrig tillbaks)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0