höstserenad

sista dagen i september

väcktes av att den slagits in i en frusen hinna

stelt och obekvämt,

men framförallt
kallt

om hösten stod och tvekade förut har den definitivt bestämt sig nu, och inte bara knackat på
utan dessutom trängt sig in genom dörren och tagit hela huset i besittning

träden är gula och luften smakar fukt

vi gömmer oss bakom lager på lager

och röda nästippar

jag myser

jag läser bob hansson och förundras över vardagligheter

tar emot virtuella kyssar och studerar matte i trötthetsrus

jag har en dröm

och löven faller och lägger sig som ett täcke på marken

viskar sov gott och nynnar sedan den vackraste vaggvisa

för att världen är vacker.

återigen; en fruktansvärt bra bild! älskar den!

Du tänker fint, bara så du vet.

Hade varit trevligt att prata med dig.

du är vacker, fats det är bilden med!!!<3