gå och lägg dig förhelvete: inre dialoger
fy fan för igår. det tog visst mycket hårdare än jag trodde.
sv: nej tyvärr. Jag använder position: aboslute.
de där lakanen- jag känner igen dem. och att ligga i sängen och tänka att hur många såna här nätter till klarar man av innan man på något sätt spricker?
kanske ställer sig upp och river upp lakan örngott och kudde. tar dem i ett stadigt tag och går för att öppna ytterdörren. går ut i en alldeles för kall natt för att leta reda på en äng eller ett öppet område där man lägger sig ned och andas nattluft. räknar stjärnor och plötsligt känns inte avsaknaden av någon annans skulderblad lika hemsk. någon natt när man ligger där kanske man till och med vänder huvudet åt vänster och upptäcker att det ligger någon annan skulderbladstrånande person på samma äng. och vi gör liksom revolution mot alla ensamma nätter och 90 sängar alldeles för hårda för att vaga drömmar.
åh, på tal om inget (men jag tror ändå att detta skulle passa in här) så jag var på jonas gardell igår. den mannen är så fin så fin att jag blir alldeles varm. jag vet inte om du läst hans böcker men där drar han ofta skämtet om att tomaterna som går över en väg, den ena blir överkörd och så säger den andra tomaten att "kom nu ketchup nu går vi". i alla fall på sin föreställning så plockade han isär det här skämtet för att sedan säga att vi alla nog är krossade tomater (ketchup) och att man inte ska vara rädd för att inse detta och vända det till något bra. och säga "kom nu ketchup nu går vi" till alla våra trasiga medmänniskor. det där kan kännas rätt tungt egentligen. att orka resa sig upp och vara den som säger "kom nu ketchup, så går vi". till de som blivit överkörda av en lastbil eller trampade på. och ännu jävligare känns det att själv vara ketchupen som andra tomater måste skrika på och säga att "kom nu ketchup så går vi." för här kan vi inte ligga hela livet. jag vet inte varför jag halkade in på det här sidospåret egentligen men jag ville väl mest säga att du inte är ensam bland dina lakan och sliriga vägar där man aldrig riktigt hinner få något fotfäste försen man blir överkörd och blir till ketchup igen. precis när man trodde man hunnit repa sig och blivit en tomat. du är så duktig anna och jag avundas dig för dina texter. det där viruset du har i ditt språkcentrum märks inte i det du skriver. jag lovar. och jag vill avsluta denna långa kommentar (brev) med att skriva att: kom nu ketchup så går vi. det är okej att vara lite trasig och att sova i unkna lakan.
hejsan allt bra med dig ?
Hejsan! Fin blogg du har :) allt bra ? :)
