skrev brev. försökte nog bli av med känslor, men de instensifierades och eskalerade. nu är jag rädd för att gå och lägga mig
sängen kommer i vilket fall som bara kännas bedrövligt tom

sorgsna, bekymrade ögon jag varken vågar eller orkar möta
huvudet expolderar av ansträngningen
allt jag vill är att fungera

jag önskar att jag kunde gömma mig bakom tvetydiga ord, skriva mörk poesi som kunde ta svärtan ur mig
men det går ju inte. och inte går det att vända sig till folk i närheten heller, det vore att svika
fan jag går sönder av det här.
jag kan inte hantera det
speciellt inte ensam

det är en månad kvar av lovet. det finns inte en chans att jag klarar av trean.
borde kanske ha hoppat av skolan när jag hade chansen
borde.