flödesskrivning och tidspress

uppläsning innan självkritiken hunnit komma med alla sina linjaler och pekpinnar

jag är inspirerad. motiverad.

varför är det inte litteraturfestival jämt?

kväll, svartmålade fönster

kom på mig själv med att stå stilla i mitt rum och må genuint bra

blev nästan lite varm i hjärtat av överraskningen,

är kriget slut nu?

jag har känt den smyga sig på, fridfullheten

jag vet att den varit på väg

det har varit mörker så länge

det har varit mörker på alla håll och i alla möjliga formationer

det har kommit så många hjärnspöken på besök,

och varje gång har de förökat sig och fått barn

en riktig jävla incestfamilj

– inte konstigt att man blir sjuk.

och nu skriver jag igen. inte bra kanske, men jag låter ord läggas på rad och hoppas innerligt att de kan inge någon slags känsla

jag skriver igen.

och för den som känner mig är det det tydligaste beviset på att jag,

fungerar

igen.