http://open.spotify.com/track/3DfN5GaNQJuzHFXWbWZpxA
Jag visste att det skulle bli en fin dag när jag vaknade. Solen var på väg fram bakom molnen, och gårdagen hade blivit just gårdag. Vi åt frukost och dansade sedan till The Police ända tills klockan sa dags att åka. Du ropade något jag inte hörde, men sen hörde och nu har jag glömt bort det. Men jag tycker om det. Att försöka överrösta motorljud och hjälmdövhet med relativt oviktiga saker.
Det var dags för avslut idag. Det var inte bara bestämt så, utan kändes rätt så.
Hon sa också tack.
Det kändes bra. Att få vara ett avtryck i någon annans liv. En tidsbegränsad besökare.
Jag kom hem till fågelsymfoni och solsken. Slog upp boken om Mao. Läste lite. Stickade lite, spelade lite, funderade lite. Såg en humla och blev alldels glad i hjärtat. Såg en citronfjäril och blev ännu gladare.
Så kom kvällen och med den ett scoutmöte. Idag eldade vi. Det var en bra idé, för vi har blivit ringrostiga. Och så är det mysigt. Jättemysigt.
Nu sitter jag här och luktar rök och känner mig lite vemodig. Hade mitt tält varit hemma hade jag nog slagit upp det och bosatt mig där ute i natt. Himlen har den nyansen nu, som säger att man inte borde vara inne. Och jag håller med.
Kommentarer
Postat av: Din
"Frisk luft!"
Trackback
