idag har varit en stärkande dag. en lång morgonpromenad, ett snabbt hejdå när världens bästa for tillbaks till verkligheten, tillbakavägen ensam.

in i duschen. renas.

jag mår verkligen bättre varje gång jag duschat. finns hur många texter som helst om att frenetiskt tvätta sig men ändå inte bli av med det äckliga

mig bara rinner det av

så fort jag är i vatten

jag ringde till en människa som inte ville prata i telefon, postade sedan en jobbansökan till henne. kändes stort.

rensade varje hörn av rummet, hittade minnen, slängde andra

raderade fysiskt människor jag inte vill ha i närheten längre

lyssnade musik, städade städade städade. fortsatte att renas inuti.

ett rött brev i udda form. glädjepirr redan vid första anblicken. sedan öppna och läsa och spricka

det hänger på väggen nu. för att värma alla dagar.

och så slutar dagen i överväldigande saknad. har välsignats med så mycket närhet, på alla plan

det känns att jag är ensam ikväll.